24 februari 2015
Prenumerera på SFTI

Att tänka på om vi använder tredjepartstjänster för utväxlingen av Svefaktura?

Med tredjepartstjänster menar vi här leverantörer som kontrakterats för att utföra vissa funktioner eller tillföra mervärden vid elektronisk meddelandeutväxling.

Exempel på tredjeparter är operatörer som arbetar med kommunikations- och distributionstjänster, fatkuraväxlar, banker. Förutom rena kommunikationstjänster kan de skapa mervärden genom att överbrygga skilda datanät och protokoll, bidra till ökad säkerhet och tillgänglighet (ofta i samarbete med andra operatörer), överbrygga tekniska meddelandeformat genom konverteringstjänster, erbjuda tjänster för leverantörsanslutning liksom tjänster för à jourhållande/förvaltning av alla handelspartners profiler (identitet, kontaktinformation, format som hanteras, etc). Tjänsterna kan ibland erbjudas av den som levererar affärssystemet men sköts ofta av annan leverantör.

Användning av Svefaktura kräver inte tredjepartstjänster. I synnerhet genom Transportprofil Bas öppnas möjligheten att kommunicera direkt mellan leverantör och köpare.

Det lämnas till var och en att bedöma förhållandet mellan mervärden och åtföljande kostnader när tredjepartsoperatören anlitas. Varje part som deltar i elektronisk handel skall själv få avgöra om tredjepartsoperatör behövs. Den som anlitar en operatör tar också ansvar för operatörens åtgärder (eller brist på åtgärder), liksom för kostnaderna, i förhållande till sina handels­partners. Om tredjepartsoperatören väljer att anlita underleverantör är det rimligt att på motsvarande sätt kräva att tredjeparten tar det fulla ansvaret för sin underleverantör. Om båda de kommersiella parterna använder samma tredjepartsoperatör ligger det på operatören att vara tydlig med vilka åtgärder som utförs för respektive kommersiell part.

Nätverket för elektroniska affärer (NEA) arbetar med att ta fram en vägledning för utformning av avtal med tredjepartstjänster.

Används Transportprofil Bas mellan leverantör och köpare, eller mellan ev operatörer som de anlitar, visas genom utställande av transportkvittens att ett eller flera meddelanden kommit mottagaren till handa på den elektroniska adress som mottagaren anvisat. Används annat protokoll för överföring behöver mottagningspunkt och sätt att dokumentera ansvars­övergången leverantör-köpare dokumenteras. Med flera mellanhänder, och kanske dessutom olika protokoll inblandade, ökar behovet av tydlighet.

Vid förmedling av elektroniska dokument via tredjepartstjänst behöver operatören en enkel och tillförlitlig metod för att fånga information om meddelandenas adressering. I dag är det vanliga förfarandet att operatören läser meddelandena för att därur härleda adressinformation. Detta kräver att operatören kan tolka meddelandeformatet. Vi menar att tredjepartsoperatörer måste avkrävas stöd för meddelandeförmedling baserat på enbart kuvertinformation (se avsnitt ”Förklara hur en faktura bör styras (routas) rätt till mottagare”). Därigenom vinner vi tre saker:

a) om förmedlare inte behöver kunna tolka meddelandeformat blir användare friare att byta såväl förmedlare som meddelande­versioner/-typer;

b) förmedlingstjänsten blir mer generellt användbar, och

c) vi kan kräva integritetsåtaganden av mellanhänder vid elektronisk kommunikation (jämför traditionell post där förmedlaren förväntas att inte läsa eller tolka innehållet!).
Det som här sagts utesluter inte att en part kan anlita sin operatör för meddelandekontroll/formatvalidering om nyttan motiverar kostnaden.

En tredjepartoperatör får inte förändra elektroniska meddelandens innehåll. Konvertering måste ibland tillgripas, men bör om möjligt undvikas. Om det sker får konvertering mellan format endast ske på endera leverantörens eller köparens uppdrag och ansvar.

Problemet vid konvertering är att det sällan går att göra en 1:1-översättning mellan olika meddelandeformat, dvs det är svårt att ”backa” ett konverterat meddelande så att det ursprungliga formatet återställs. Vid konvertering av fakturor är kravet att ursprungsformat skall sparas i fall av informations­förlust (not – Riksarkivet ställer krav på sparande genomgående). Det är därför avgörande om konvertering sker på leverantörens eller köparens uppdrag, då det avgör i vilket format fakturan anses utställd. Konvertering leder även till ett svårlöst revisorskrav, genom att åtgärden förväntas vara spårbar inifrån uppdrags­givarens affärssystem.

Hjälpte informationen på sidan dig?

Tipsa:


User information

Tack för att du hjälper oss!